Jag minns när jag mamma och min lillebror flyttade från piteå, jag skämdes så hemskt mycket för att pappa inte var med, jag skämdes för att han knarkade och för att vi var fattiga. men jag vågade inte låtsas att han inte fanns, för jag har alltid varit så hemskt stolt över min pappa oavsett vad han gjort, över mamma med! Så istället ljög jag, jag sa till mina klasskompisar att han satt på hälsohem, kommer inte ihåg varför jag just sa det men det var vad jag lät dom tro.
Så en dag tog jag mod till mig och berättade i förtroende för två kompisar att pappa knarkade. Det var en sån lättnad.
dagen efter visste hela skolan om det och jag blev jätte retad. så jag sprang in i slöjd salen och gömde mig. Jag satte mig ned och grät där inne och helt plötsligt dyker vår träslöjdslärare upp och frågar varför jag är ledsen. Något hände för jag berättade allt för honom från då pappa blev tvungen att sälja huset för en knarkskuld till dagen då vi flyttade, allt bara kom. Det var aldrig så att ingen vetat för alla vänner till min familj visste ju, men dom missbrukade ju oxå, och dom som inte missbrukade dom blundade. Men för min lärare berättade jag hela historien och han var utomstående, vilket gjorde att det kändes som att jag äntligen fick berätta för nån på riktigt.
Han sa åt mig, och jag minns det än idag, skäms aldrig för något dina föräldrar gör för det är dom och inte du. Missbruk är en sjukdom och om det vore en annan sjukdom så hade du inte skämts eller hur?...
sen den dagen har jag aldrig skämts över mina föräldrars missbruk, om nån frågat har jag varit ärlig. Jag har alltid tänkt att ja, dom har en sjukdom, som bara dom kan få bort, och jag är deras barn så jag kan inte göra annat än att älska dom och hjälpa dom när dom ber mig att finnas där då dom ska sluta.
Läste en blogg idag, en tjej som är femton skriver där om sitt liv med en mamma som är alkis, en styvpappa som är alkis och en pappa som är narkoman. Hade bloggfenomenet funnits på min tonårstid så hade det likagärna kunnat vara jag själv som skrev om mina föräldrar. Jag grät när jag läste det hon skrivit att hon skäms så hemskt mycket och mår så dåligt. Och då tänkte jag på min lärare, en vuxen människa som gav mig en hjälpande hand och som gav mig nått att hålla vid resten av mitt liv. Tack Erland för orden som alltid funnits kvar i mitt bakhuvud efter den dagen, tack för att du uppmärksammade att något var fel och lät mig för första gången gråta ut mot en vuxen, nykter axel, utan att skämmas!
Till alla barn i familjer med problem. Skäms aldrig! Håll alltid era huvuden högt och låt ingenting hindra er i livet för att ni levt/lever som ni gör/gjort. Låt aldrig era föräldrars problem sänka era självförtroenden och era mål i livet. Kämpa, och är ni syskon, håll alltid ihop! Försök hitta en person ni kan lita på och prata med, kurator, klasskompis, LÄRARE!
och, en tendens som missbrukande föräldrar har är att skrämmas med att soc tar barn osv. FEL! Soc finns för att hjälpa, kom ALLTID ihåg det och var aldrig rädda för att söka hjälp där, för det är människor som VILL och kan hjälpa er!
Till Lärare och rektorer på skolor. MER MER MER undervisning/föreläsningar om missbruk! Ändra strategi, använd inte dessa föreläsningar bara till att "skrämma" barn och ungdomar från drogen, utan få det att framgå att missbruk är livsfarligt men det är en sjukdom som går att bota med rätt hjälp. Förklara för alla ungdomar och barn att det aldrig är barnens fel att föräldrarna felar, oavsett om det gäller missbruk eller andra problem!
Till Lärare och rektor på Fridhemsskolan (de som jobbade åren jag gick där) shame on you! Mina föräldrars problem gick inte att missa, och de gånger ni tog in mig på samtal för att jag misskötte mig, borde ni ha förstått att anledningen till mitt beteende låg i hur jag hade det hemma, ni borde kanske undersökt saken lite mer och inte stämplat mig som en bråkstake som ville ha uppmärksamhet! Ni fick mig att känna det som att det var mitt fel. Precis som jag tror många andra skolor gör, ni tror att eleven är en bråkstake, men ni kan aldrig utreda och tänka er att det är hemma problemet ligger. Kanske han/hon har problem hemma, missbruk, misshandel, bråk etc. SKÄRPNING!
Mamma och pappa, jag älskar er, högt och starkt. Ni gjorde erat bästa trots problemen. Jag har förlåtit er, och trots allt har jag er att tacka för hemskt mycket.
inget ont som för något gott med sig. Jag är den jag är idag tack vare hur allt var igår.
peace!
J
Drömtydning.
Blev en odrägligt lång dag igår, men en bra dag! Kom hem eller "hem" till lägenheten vid åtta på morgonen, och redan vid tio hade jag hunnit städa lillans rum och dammsuga hela lägenheten. Jag brukar ha väldigt svårt att få saker gjort på en gång. Men igår fick jag rätt mycket avklarat. Dock lite gjort för en "normal" människa, men för mig, och för mig utan mediciner, så fick jag faktiskt tummen ur ordentligt igår. tummen ur tummen upp!
Liten åkte till pappa igår, alltid lika trist att skiljas från henne, men det är ändå roligt att se hur glad hon blir då han knackar på dörren, hon är verkligen en pappa gris!
Nu är jag hos babe i Luleå igen, känns typ som att jag inte åkt härifrån ens, veckorna går snabbare än man tror. Vet inte om det är positivt eller negativt, för det är trist att veckorna med lillan går så fort, men skönt att jag ändå inte behöver vara ifrån J så länge...
Ska till stan idag och grejja ny bankdosa för min är stenålders och igår när jag skulle betala en räkning så hoppade det ur dinosaurier ur datorn som började slå mig med påkar.
Har börjat drömma konstigt igen, typ inte mardrömmar, alltså knepiga drömmar bara men samma känsla som efter en mardröm, en känsla som ligger kvar och pyr hela dagen efteråt. ofta kommer jag inte ens ihåg dom, vilket är ovanligt för jag minns oftast mina drömmar i detalj, men dom här kommer jag inte ihåg, men jag mår ändå dåligt då jag vaknar.
När H-T är hos pappa, så drömmer jag att det händer henne saker, eller att det händer hennes pappa saker. Det är jobbigt för när jag vaknar av dom kan jag liksom inte gå in o försäkra mig om att hon mår bra och då sitter obehagskänslan kvar längre.
Jag brukar skriva ner vad jag drömmer om, och försöka tolka drömmarna. Tror inte att dom varslar om framtiden som många tror, men jag tror att dom är en tolkning av vad som sker runt en i nuet. Som när jag flyttade tillbaka till piteå, så drömde jag hela tiden att jag var gravid, och när man drömmer det så är det ett varslande om en förändring i ens liv.
ganska häftigt att lära sig såna grejjer, så jag ska lägga upp lite från min drömtydningsbok här i bloggen tänkte jag. Hur mycket sanning det är i dessa böcker är det ju ingen som egentligen vet säkert.
Tror även att drömmar kan ge en svar på rätt mkt, jag personligen har kommit på rätt många bra lösningar genom drömmarna.
En period i mitt liv, så drömde jag flera nätter i rad att jag var en clown... Clown kan ha flera betydelser, men en av dessa är att någon går bakom din rygg har jag hört. Efter en månad eller så, fick jag veta att min dåvarande kille var otrogen mot mig, och denna otrohet hade börjat vid samma tidpunkt som jag hade börjat drömma att jag var clown.. Skumt..
nå, nu ska jag inte svamla mer om det, men jag ska lägga upp lite drömtydningsgrejjer här framöver iaf, även om tydningarna kanske inte fungerar eller så, så är det rätt kul att tyda sina drömmar.
hoppas alla får en trevlig helg!
peace!
J
Liten åkte till pappa igår, alltid lika trist att skiljas från henne, men det är ändå roligt att se hur glad hon blir då han knackar på dörren, hon är verkligen en pappa gris!
Nu är jag hos babe i Luleå igen, känns typ som att jag inte åkt härifrån ens, veckorna går snabbare än man tror. Vet inte om det är positivt eller negativt, för det är trist att veckorna med lillan går så fort, men skönt att jag ändå inte behöver vara ifrån J så länge...
Ska till stan idag och grejja ny bankdosa för min är stenålders och igår när jag skulle betala en räkning så hoppade det ur dinosaurier ur datorn som började slå mig med påkar.
Har börjat drömma konstigt igen, typ inte mardrömmar, alltså knepiga drömmar bara men samma känsla som efter en mardröm, en känsla som ligger kvar och pyr hela dagen efteråt. ofta kommer jag inte ens ihåg dom, vilket är ovanligt för jag minns oftast mina drömmar i detalj, men dom här kommer jag inte ihåg, men jag mår ändå dåligt då jag vaknar.
När H-T är hos pappa, så drömmer jag att det händer henne saker, eller att det händer hennes pappa saker. Det är jobbigt för när jag vaknar av dom kan jag liksom inte gå in o försäkra mig om att hon mår bra och då sitter obehagskänslan kvar längre.
Jag brukar skriva ner vad jag drömmer om, och försöka tolka drömmarna. Tror inte att dom varslar om framtiden som många tror, men jag tror att dom är en tolkning av vad som sker runt en i nuet. Som när jag flyttade tillbaka till piteå, så drömde jag hela tiden att jag var gravid, och när man drömmer det så är det ett varslande om en förändring i ens liv.
ganska häftigt att lära sig såna grejjer, så jag ska lägga upp lite från min drömtydningsbok här i bloggen tänkte jag. Hur mycket sanning det är i dessa böcker är det ju ingen som egentligen vet säkert.
Tror även att drömmar kan ge en svar på rätt mkt, jag personligen har kommit på rätt många bra lösningar genom drömmarna.
En period i mitt liv, så drömde jag flera nätter i rad att jag var en clown... Clown kan ha flera betydelser, men en av dessa är att någon går bakom din rygg har jag hört. Efter en månad eller så, fick jag veta att min dåvarande kille var otrogen mot mig, och denna otrohet hade börjat vid samma tidpunkt som jag hade börjat drömma att jag var clown.. Skumt..
nå, nu ska jag inte svamla mer om det, men jag ska lägga upp lite drömtydningsgrejjer här framöver iaf, även om tydningarna kanske inte fungerar eller så, så är det rätt kul att tyda sina drömmar.
hoppas alla får en trevlig helg!
peace!
J
någon
jag är en clown
en skojjare av egen sort
bakom min mask är jag trygg
när jag tvättat bort de glada färgerna från mitt yttre
och slutat skämta och förlöjliga
så är jag grå och osäker
stannar du ändå?
jag är en kreatör
jag gömmer mig bakom skapande
jag kladdar färg och skriver knasig lyrik och prosa
i mitt skapande finner jag trygghet
genom mitt skapande så kan jag visa mitt sanna jag
vem är jag?
är jag fel och annorlunda?
eller kanske alldeles för vanlig?
kanske är jag ingen alls
möjligtvis är jag någon
stannar du med mig, trots mitt ingenting?
du får mig att vilja vara någon
behöver inte vara någon speciell
bara jag får vara någon för dig
bara jag får vara någon med dig
J
en skojjare av egen sort
bakom min mask är jag trygg
när jag tvättat bort de glada färgerna från mitt yttre
och slutat skämta och förlöjliga
så är jag grå och osäker
stannar du ändå?
jag är en kreatör
jag gömmer mig bakom skapande
jag kladdar färg och skriver knasig lyrik och prosa
i mitt skapande finner jag trygghet
genom mitt skapande så kan jag visa mitt sanna jag
vem är jag?
är jag fel och annorlunda?
eller kanske alldeles för vanlig?
kanske är jag ingen alls
möjligtvis är jag någon
stannar du med mig, trots mitt ingenting?
du får mig att vilja vara någon
behöver inte vara någon speciell
bara jag får vara någon för dig
bara jag får vara någon med dig
J
min älskling!
H-Ts kommande paket!
lite mode/mamma-bloggs varning idag.
Hittade en jätte bra sida med barnkläder. Och billigt var det, jag beställde tre par bodies, ett par glittriga jeans, två par strumpbyxor och en jeansklänning med broderier och det blev 373 kr exkl moms, med moms och frakt landade jag på 463 kronor! Bra pris för så mycket barnkläder tycker jag. Så nu är jag mega nöjd, hoppas dom it har knepiga storlekar och att paketet kommer snart!
Sidan heter Strössel
Har varit jätte trött idag, men trots det haft en super fin dag med prinsessan. Vi åt en mysig frukost (smörgåstårta från igår då vi firade moster, suuuper gott) Sen såg vi H-Ts favvo film, Elias räddningsbåten, och gosade i soffan tills lunch och efter lunchen gick vi ut och lekte. Kanon fint väder, typ bara tio grader kallt, vindstilla och sol! Solen behövdes verkligen för det känns som om det var skitlänge sen det var soligt. Gumman älskar att vara i fårhagen och kolla på lammen och hästarna, så vi var väl mest bara där, och så åkte vi lite bob!
Efter typ två timmar gick vi in och åt banan och yoghurt till mellis och därefter vilade vi i över en timma (jätte skönt för mami;D )
Sen har vi typ lekt och lekt och lekt hela dagen så hon däckade vid halv åtta. Imorn åker hon till sin pappa, och det känns som vanligt skit jobbigt och trist, men då får jag som tur är åka och träffa min älskling och umgås med han några dagar!
Har btw lärt lillan att vifta med armarna då man ropar Luleå hockey, och göra pruttljud och tummen ner (eller något som liknar tummen ner) åt Skellefteå aik och löven, haha hon är så gullig;)
nä, nu ska jag fika och sen lägga mig och gosa med sessan, ska upp tidigt imorn och tvätta kläder:/
peace!
J
Sidan heter Strössel
Har varit jätte trött idag, men trots det haft en super fin dag med prinsessan. Vi åt en mysig frukost (smörgåstårta från igår då vi firade moster, suuuper gott) Sen såg vi H-Ts favvo film, Elias räddningsbåten, och gosade i soffan tills lunch och efter lunchen gick vi ut och lekte. Kanon fint väder, typ bara tio grader kallt, vindstilla och sol! Solen behövdes verkligen för det känns som om det var skitlänge sen det var soligt. Gumman älskar att vara i fårhagen och kolla på lammen och hästarna, så vi var väl mest bara där, och så åkte vi lite bob!
Efter typ två timmar gick vi in och åt banan och yoghurt till mellis och därefter vilade vi i över en timma (jätte skönt för mami;D )
Sen har vi typ lekt och lekt och lekt hela dagen så hon däckade vid halv åtta. Imorn åker hon till sin pappa, och det känns som vanligt skit jobbigt och trist, men då får jag som tur är åka och träffa min älskling och umgås med han några dagar!
Har btw lärt lillan att vifta med armarna då man ropar Luleå hockey, och göra pruttljud och tummen ner (eller något som liknar tummen ner) åt Skellefteå aik och löven, haha hon är så gullig;)
nä, nu ska jag fika och sen lägga mig och gosa med sessan, ska upp tidigt imorn och tvätta kläder:/
peace!
J
SERENITY-COURAGE-WISDOM
Jag har inte tagit en drog eller ett enda piller på två och ett halvt år idag. Jag hittade detta armband, och så fort allt lugnat sig med flytten och alla räkningar är betalda så SKA jag belöna mig med det!
Min syn på 12stegs-metoden.
Nej, jag är inte kristen, jag tror inte på att en man kan dö och sedan återuppstå, och dessutom dela en fisk och en flaska vin på typ tio personer. Men jag tror på en högre makt än mig själv, och detta är väl det viktigaste i tillfrisknaden, eller hur?
Jag Läste sinnesro bönen tusen och åter tusen ggr innan jag förstod den. Inom AA och NA (och andra grupper som använder sig av de tolv stegen) så Menar dom inte GUD (killen med skägg uppe i himlen) och att du måste tro på honom, dom menar en högre makt, vilken som helst. Din pappa, ödet, en sten du hittat på marken, vad som helst bara du släpper taget och lägger ditt liv i händerna på den högre makten. Inser, att du inte är starkast ensam, du är inte odödlig liksom... Citerat ur min bok om tolv stegen, "varför inte tro på gud, som du själv ser honom?"
Så, när det gäller sinnesro bönen, bortse från gudandet hit och dit och läs den mellan raderna så kommer du att förstå. Personligen så har bönen (trots min okristenhet) hjälpt mig både i mitt mentala mående, mina tvång och rädslor. Mitt medberoende. Och mitt tillfrisknande från tablettknaprandet. Den fungerar på det mesta bara man tolkar den rätt.
Det handlar rätt och slätt om att man måste vara stark, och förstå att man inte kan ändra på allt man skulle vilja ändra på. Man måste liksom vara modig och stark för att ta vara på de små saker som man faktiskt kan fixa, som man kan ändra på, men inga av dessa två saker går att fullfölja om du inte har förståndet att inse skillnaden på vad du kan och inte kan ändra.
Jag säger inte att just tolv stegen är något för alla. Men för mig har det fungerat. Jag insåg helt enkelt, att livet som jag levde, isolerad ifrån människor, knaprande på fassens alla psykopharmaka och lugnanden, för att jag var rädd för att leva, inte fungerade mer. Jag erkände mig maktlös i mitt beroende. Samma sak i mitt medberoende, jag klarade inte av att hantera den jag blev av att ständigt och jämt ställa upp på missbrukande lögnare som jag dumt nog kallade vänner, och pojkvänner, jag klarade inte av den pressen och det ständiga samvetskval jag hade gentemot mina föräldrar (trots, för att poängtera, deras nykterhet som dom nu lever i). Jag blev svagare som individ för varje person jag försökte hjälpa att bli starkare. Jag var maktlös i mitt medberoende.
Jag erkände mig maktlös, och det mina vänner, är steg ett av de tolv.
Nej, jag klarar nog inte av en gudstjänst, det skulle göra mig snurrig eftersom jag inte tror på det dom säger.
Jag behöver inte heller göra det för att tillfriskna, jag behöver inte läsa bibeln, eller dyrka en gud. Jag behöver bara ha tro, tro på att allt kommer att bli bra, allt ordnar sig, men det behöver inte alltid vara jag som ska se till att det ordnar sig för alla.
Jag behöver inte sluta dricka en öl då och då, jag behöver inte sluta snusa och börja äta groddar och knäböja framför en avbild av jesus eller buddah eller what so ever, för att tillfriskna. Jag måste bara inse att jag inte styr, jag måste släppa kontrollen. För det största problemet är inte drogen, alkoholen, medberoendet. Det största problemet en missbrukare av något slag har enligt mig, är kontrollbehov. Titta på vad som tog dig ut till drogen, eller vad som satte dig i ett beroende från första början. Ofta är det kontrollbehov av någon form.
Min högre makt, det som får mig att kämpa, och det som får mig att vilja vara drogfri, och att inte vilja vara medberoende, är kärleken till min dotter, och nuförtiden även kärleken till min kille. Jag vågar tro på en bättre framtid, utan droger, utan samvetskval, utan kontrollbehov---> (som även är en av grundstenarna i min tvångsmässighet och min sjukdom). Det är min högre makt, och som ni ser, ingenting som har med gud att göra.
Vad är din högre makt?
Jag menar nu inte att det är något fel med att vara troende. Jag själv väljer bara att inte vara det.
Så, för att förstå AA/NA och de tolv stegen. Läs mellan raderna och ha lite öppna sinnen, försök att se det som egentligen står, förutom GUD-ALKOHOL-NARKOTIKA. Dessa tre ord kan för en annan person betyda något helt annat, som kanske ångest, spelberoende, sexmissbruk.etc
När jag släppte kontrollen, så började jag se hela mitt liv ur andra ögon.
Bara för att poängtera, Detta är min egna förklaring, mitt sätt att se på 12stegen och AA/NA, det är så som jag förstått och tolkat det.
Peace.
J
Jag Läste sinnesro bönen tusen och åter tusen ggr innan jag förstod den. Inom AA och NA (och andra grupper som använder sig av de tolv stegen) så Menar dom inte GUD (killen med skägg uppe i himlen) och att du måste tro på honom, dom menar en högre makt, vilken som helst. Din pappa, ödet, en sten du hittat på marken, vad som helst bara du släpper taget och lägger ditt liv i händerna på den högre makten. Inser, att du inte är starkast ensam, du är inte odödlig liksom... Citerat ur min bok om tolv stegen, "varför inte tro på gud, som du själv ser honom?"
Så, när det gäller sinnesro bönen, bortse från gudandet hit och dit och läs den mellan raderna så kommer du att förstå. Personligen så har bönen (trots min okristenhet) hjälpt mig både i mitt mentala mående, mina tvång och rädslor. Mitt medberoende. Och mitt tillfrisknande från tablettknaprandet. Den fungerar på det mesta bara man tolkar den rätt.
Det handlar rätt och slätt om att man måste vara stark, och förstå att man inte kan ändra på allt man skulle vilja ändra på. Man måste liksom vara modig och stark för att ta vara på de små saker som man faktiskt kan fixa, som man kan ändra på, men inga av dessa två saker går att fullfölja om du inte har förståndet att inse skillnaden på vad du kan och inte kan ändra.
Jag säger inte att just tolv stegen är något för alla. Men för mig har det fungerat. Jag insåg helt enkelt, att livet som jag levde, isolerad ifrån människor, knaprande på fassens alla psykopharmaka och lugnanden, för att jag var rädd för att leva, inte fungerade mer. Jag erkände mig maktlös i mitt beroende. Samma sak i mitt medberoende, jag klarade inte av att hantera den jag blev av att ständigt och jämt ställa upp på missbrukande lögnare som jag dumt nog kallade vänner, och pojkvänner, jag klarade inte av den pressen och det ständiga samvetskval jag hade gentemot mina föräldrar (trots, för att poängtera, deras nykterhet som dom nu lever i). Jag blev svagare som individ för varje person jag försökte hjälpa att bli starkare. Jag var maktlös i mitt medberoende.
Jag erkände mig maktlös, och det mina vänner, är steg ett av de tolv.
Nej, jag klarar nog inte av en gudstjänst, det skulle göra mig snurrig eftersom jag inte tror på det dom säger.
Jag behöver inte heller göra det för att tillfriskna, jag behöver inte läsa bibeln, eller dyrka en gud. Jag behöver bara ha tro, tro på att allt kommer att bli bra, allt ordnar sig, men det behöver inte alltid vara jag som ska se till att det ordnar sig för alla.
Jag behöver inte sluta dricka en öl då och då, jag behöver inte sluta snusa och börja äta groddar och knäböja framför en avbild av jesus eller buddah eller what so ever, för att tillfriskna. Jag måste bara inse att jag inte styr, jag måste släppa kontrollen. För det största problemet är inte drogen, alkoholen, medberoendet. Det största problemet en missbrukare av något slag har enligt mig, är kontrollbehov. Titta på vad som tog dig ut till drogen, eller vad som satte dig i ett beroende från första början. Ofta är det kontrollbehov av någon form.
Min högre makt, det som får mig att kämpa, och det som får mig att vilja vara drogfri, och att inte vilja vara medberoende, är kärleken till min dotter, och nuförtiden även kärleken till min kille. Jag vågar tro på en bättre framtid, utan droger, utan samvetskval, utan kontrollbehov---> (som även är en av grundstenarna i min tvångsmässighet och min sjukdom). Det är min högre makt, och som ni ser, ingenting som har med gud att göra.
Vad är din högre makt?
Jag menar nu inte att det är något fel med att vara troende. Jag själv väljer bara att inte vara det.
Så, för att förstå AA/NA och de tolv stegen. Läs mellan raderna och ha lite öppna sinnen, försök att se det som egentligen står, förutom GUD-ALKOHOL-NARKOTIKA. Dessa tre ord kan för en annan person betyda något helt annat, som kanske ångest, spelberoende, sexmissbruk.etc
När jag släppte kontrollen, så började jag se hela mitt liv ur andra ögon.
Bara för att poängtera, Detta är min egna förklaring, mitt sätt att se på 12stegen och AA/NA, det är så som jag förstått och tolkat det.
Peace.
J
God grant me SERENITY to accept the things I cannot change; COURAGE to change the things I can; and WISDOM to know the differens.
Villl haa!!
Så jävla feta mjukisbrallor! Jag Undrar hur dyr frakt det är från denna sida eftersom den inte är svensk. Någon som beställt härifrån som vet om det är en bra sida eller nå skit?
http://store.delias.com/frontpage.do
godnatt.
Ville bara slänga in ett inlägg innan jag lägger mig. Min prinsessa är hemma. Äntligen! Saknar henne så otroligt mycket varje gång hon är ifrån mig. Det är viktigt för mig att hon och hennes pappa får vara med varandra. Det är viktigt för mig att hon får ha honom i sitt liv. Jag står ut med det jobbiga för hennes skull, för jag vet att hon mår bra hos honom.
Jag kommer än idag på mig själv med att sitta och titta på henne när hon sover och tänka på hur i hela friden det kan vara sant att hon, den vackra lilla människan, kan vara min dotter, att hon faktiskt är sann och jag drömmer inte, än idag tänker jag så fast det snart gått två år sedan hon föddes. Jag älskar henne så mkt så jag förstår inte ens hur all denna kärlek kan rymmas inuti mig!
Jag är så lyckligt lottad. Jag har inte mycket i materiell väg, jag är inte rik och jag har inte åstadkommit så mycket bra i mitt liv, men jag har världens mest underbara lilla dotter och en helt fantastisk pojkvän! Vet inte vad jag gjort för att förtjäna det. När det är som värst för mig i mitt mående, så behöver jag bara titta på dessa två människor, så blir det bra. Dom ger mig orken och energin att ta mig ur mina mörkare perioder, dom är anledningen till att jag inte lägger mig ner och ger upp. Jag är evigt tacksam..
Börjar med nya mediciner på måndag, vilket jag skulle gjort för länge sen. Men inte velat pga att jag är rädd att bli som en zombie igen. Vill aldrig tillbaka till i höstas, det har varit otroligt tungt och kämpigt, och jag kan inte fatta att jag fixat det utan mediciner, det är första gången. Jag känner mig stolt över mig själv. Men det är inte starkt att orka allt och klara allt själv, så jag tror det är dags att jag tar emot den hjälp jag fått, tills vintern är slut och mörkret vänder. Mirtazapin heter dom. Seratonin höjande. Någon som provat dessa?
Fick känna på syrrans mage idag också, har aldrig kännt en bebis sparka i nån annans mage än min egna, men mosters lillbebbe ville inte ikväll. Åh va jag längtar tills den kommer, och jag hoppas på en pojke! Men jag är glad vad det än blir:)
Nå, nu ska jag krypa isäng och försöka få lite sömn så jag orkar med morgondagen. Hoppas jag slipper drömma lika mycket mardrömmar som natten till idag, usch va hemskt. Har drömt såna här drömmar som dröjer sig kvar hela dagen efteråt.
Sending a whole lot of love till min babe i L-town.
peace.
J
Jag kommer än idag på mig själv med att sitta och titta på henne när hon sover och tänka på hur i hela friden det kan vara sant att hon, den vackra lilla människan, kan vara min dotter, att hon faktiskt är sann och jag drömmer inte, än idag tänker jag så fast det snart gått två år sedan hon föddes. Jag älskar henne så mkt så jag förstår inte ens hur all denna kärlek kan rymmas inuti mig!
Jag är så lyckligt lottad. Jag har inte mycket i materiell väg, jag är inte rik och jag har inte åstadkommit så mycket bra i mitt liv, men jag har världens mest underbara lilla dotter och en helt fantastisk pojkvän! Vet inte vad jag gjort för att förtjäna det. När det är som värst för mig i mitt mående, så behöver jag bara titta på dessa två människor, så blir det bra. Dom ger mig orken och energin att ta mig ur mina mörkare perioder, dom är anledningen till att jag inte lägger mig ner och ger upp. Jag är evigt tacksam..
Börjar med nya mediciner på måndag, vilket jag skulle gjort för länge sen. Men inte velat pga att jag är rädd att bli som en zombie igen. Vill aldrig tillbaka till i höstas, det har varit otroligt tungt och kämpigt, och jag kan inte fatta att jag fixat det utan mediciner, det är första gången. Jag känner mig stolt över mig själv. Men det är inte starkt att orka allt och klara allt själv, så jag tror det är dags att jag tar emot den hjälp jag fått, tills vintern är slut och mörkret vänder. Mirtazapin heter dom. Seratonin höjande. Någon som provat dessa?
Fick känna på syrrans mage idag också, har aldrig kännt en bebis sparka i nån annans mage än min egna, men mosters lillbebbe ville inte ikväll. Åh va jag längtar tills den kommer, och jag hoppas på en pojke! Men jag är glad vad det än blir:)
Nå, nu ska jag krypa isäng och försöka få lite sömn så jag orkar med morgondagen. Hoppas jag slipper drömma lika mycket mardrömmar som natten till idag, usch va hemskt. Har drömt såna här drömmar som dröjer sig kvar hela dagen efteråt.
Sending a whole lot of love till min babe i L-town.
peace.
J
Du
blivande nostalgi
i skapandet
du
Många hinder i vägen, tiden rinner iväg
Uppgivet i själen för tok för länge
Vem är jag idag, har jag tagit mig upp nu
Med hjälp av en ängel
Du ger mig trygghet när dörren är stängd
Låser du upp med en nyckel du trodde jag har slängt
Men den va bara gömmd, sparad för en sån som du
Som öppnar upp något som får mig att leva nu
Alla år som jag bara längtade bort
Till ett paradis med någon av samma sort
Om ingen kunde se mig för den jag var
Inget känndes äkta som du och jag idag
Nu mera blåser vinden i segeln
Med dina andetag tar jag mig fram idag
Och livet lever varje minut till slut
För jag andas ut för du har gjort mig hel
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand å
Ge mig din kärlek trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand å
Ge mig din kärlek trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Jag älskar varje gång du kysser en vind
Jag älskar varje gång när du stryker min kind
Jag älskar varje gång du älskar med mig
Och jag vill vara din så länge jag lever o andas in
En dikt en låt kalla det för vad du vill
Det här är mitt sätt just nu att ge kärlek till
Och du vet vem du är och jag hoppas att du hör min röst nu
En ängel som svävar ovanför mig
http://www.youtube.com/watch?v=m5SXVsUPMbw&feature=related
Uppgivet i själen för tok för länge
Vem är jag idag, har jag tagit mig upp nu
Med hjälp av en ängel
Du ger mig trygghet när dörren är stängd
Låser du upp med en nyckel du trodde jag har slängt
Men den va bara gömmd, sparad för en sån som du
Som öppnar upp något som får mig att leva nu
Alla år som jag bara längtade bort
Till ett paradis med någon av samma sort
Om ingen kunde se mig för den jag var
Inget känndes äkta som du och jag idag
Nu mera blåser vinden i segeln
Med dina andetag tar jag mig fram idag
Och livet lever varje minut till slut
För jag andas ut för du har gjort mig hel
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand å
Ge mig din kärlek trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand å
Ge mig din kärlek trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Jag älskar varje gång du kysser en vind
Jag älskar varje gång när du stryker min kind
Jag älskar varje gång du älskar med mig
Och jag vill vara din så länge jag lever o andas in
En dikt en låt kalla det för vad du vill
Det här är mitt sätt just nu att ge kärlek till
Och du vet vem du är och jag hoppas att du hör min röst nu
En ängel som svävar ovanför mig
http://www.youtube.com/watch?v=m5SXVsUPMbw&feature=related
Jaeger!
Satt just och kollade en blogg som faktiskt haft stor betydelse för mig. Inte bara för att tjommen som skrivit den skriver så förbannat bra, och att det är så helvettes kul att läsa inläggen i den. Utan för att ägaren av den, bloggaren är Den bästa människa som fanimig har levt och tack vare hans fantastiskt trevliga blogg så träffades vi, eller träffades, men lärde känna varandra. Min bästa vän genom allt.
Mycket har hänt under åren vi känt varandra, vi träffades inte fören flera år efter att vi börjat skriva med varandra, typ två eller tre år höll vi på att skriva på msn och tjata i telefon och tillslut så kom han upp och hälsade på mig... Kallax, en tidig Juli morgon sommaren 2008, ögonblicket ligger på top tio av mina vackraste.
Vi har slutat prata under perioder, men varje gång vi börjat prata igen så har det varit som om inte en dag gått.
Under åren jag varit sjuk så har jag haft det bästa stödet ifrån vallentuna, fucking hundra mil bort har en sagolikt vacker själ funnits för mig när ingen annan gjort det. Jag är evigt tacksam och glad för det. Han flög fan upp en fredag eftermiddag för att umgås med mig, som då för tillfället satt isolerad i min lägenhet och mådde skit, fick mig att må bra igen och sen åkte han tillbaka på söndagen. Det mina vänner, det är äkta vänskap!
Jaeger, börja för fan skriva i din gamla blogg igen, du har en talang som är svår att finna hos folk. Och om inte annat så blir jag glad som en spade när jag läser dina ord.
Jag älskar dig och jag finns alltid här för dig genom allt. Du är och kommer alltid att vara min soulmate!
(och kom ihåg att den dagen jag uppfunnit en jättejävel till bomb så ska jag spränga skiten som ligger mellan vallentuna och norrbotten så vi kan träffas jämt!)
Mycket har hänt under åren vi känt varandra, vi träffades inte fören flera år efter att vi börjat skriva med varandra, typ två eller tre år höll vi på att skriva på msn och tjata i telefon och tillslut så kom han upp och hälsade på mig... Kallax, en tidig Juli morgon sommaren 2008, ögonblicket ligger på top tio av mina vackraste.
Vi har slutat prata under perioder, men varje gång vi börjat prata igen så har det varit som om inte en dag gått.
Under åren jag varit sjuk så har jag haft det bästa stödet ifrån vallentuna, fucking hundra mil bort har en sagolikt vacker själ funnits för mig när ingen annan gjort det. Jag är evigt tacksam och glad för det. Han flög fan upp en fredag eftermiddag för att umgås med mig, som då för tillfället satt isolerad i min lägenhet och mådde skit, fick mig att må bra igen och sen åkte han tillbaka på söndagen. Det mina vänner, det är äkta vänskap!
Jaeger, börja för fan skriva i din gamla blogg igen, du har en talang som är svår att finna hos folk. Och om inte annat så blir jag glad som en spade när jag läser dina ord.
Jag älskar dig och jag finns alltid här för dig genom allt. Du är och kommer alltid att vara min soulmate!
(och kom ihåg att den dagen jag uppfunnit en jättejävel till bomb så ska jag spränga skiten som ligger mellan vallentuna och norrbotten så vi kan träffas jämt!)
http://metrobloggen.se/ungocharg/author/jaeger/page/2/
Läs denna, och mejlterra fanskapet så han börjar blogga igen!
Läs denna, och mejlterra fanskapet så han börjar blogga igen!
För övrigt har vi käkat med några kompisar till <3 ikväll. Det var trevligt. Så har vi spelat UFC och, ja gjort annat som inte är barntillåtet, ja fast då var inga kompisar med, det skulle ju va lite skumt. Laddar inför nya krafttag imorn, faktiskt lite nervös måste jag säga...
peace
peace
Dålig dag.
Just nu har jag en jätte jobbig oro i min kropp. Jag misstänker att det är för att jag måste göra en del krafttag imorn, dels måste jag själv ta mig från min killes bostadsområde till stan och arbetsförmedlingen. Enkelt för en normal men en jätte grej för mig. tror det kommer att gå bra ändå, har utvecklats så pass mkt på den planen. Men åka en buss som jag tidigare inte åkt, med bakterier från en massa okända människor, och jag vet vad slags folk som åker just den här linjen.
Och sen försöka hitta, allt är så nytt. Är rädd att jag ska försova mig och missa min bokade tid. Är rädd att jag ska ta fel buss. Ja jag vet, missar man bussen tar man bara en annan osv, men för mig är förändringar en jätte grej, allt nytt tar jag med förskiktighet. Sen ska jag ta mig hem oxå, och se till att det är städat och rent då lillan kommer hem från sin pappa. Och jag mår alltid så himla dåligt då hon kommer hem, MISSTOLKA MIG INTE jag är superglad att få hem henne, men det känns alltid som att hon misstrivs med mig då hon varit där. Har alltid en slag ogrundad samvetskval, som om jag inte duger för henne. Speciellt nu när jag gått med på att prova varannan vecka fast jag vet att det kan påverka henne negativt. Och som grädde på moset har jag varken någon samtalskontakt eller medicin just nu så alla dessa krafttag och funderingar får jag bolla med mig själv. Måste ta mig i kragen och gå in på P-B på torsdag och göra klart allt med min uppsägningstid och om jag kan flytta ut ur lägenheten på en gång.
Vill så hemskt gärna bara vara färdig med flytten nu, känner mig typ hemlös, och det drabbar mina tankar gentemot H-T, känns som att hon bara besöker mig men bor hos sin pappa och hans flickvän. känner mig inte alls hemma i våran lägenhet, eller överhuvudtaget i Piteå. Vill flytta och landa, stanna till och börja stadga mig med henne på ett ställe som kan bli vårt eget. Känner mig som världens sämsta mamma just nu. Eller det gör jag jämt även fast jag ALLTID sätter henne i första rummet och gör det bästa för henne.
Vill så hemskt gärna bara vara färdig med flytten nu, känner mig typ hemlös, och det drabbar mina tankar gentemot H-T, känns som att hon bara besöker mig men bor hos sin pappa och hans flickvän. känner mig inte alls hemma i våran lägenhet, eller överhuvudtaget i Piteå. Vill flytta och landa, stanna till och börja stadga mig med henne på ett ställe som kan bli vårt eget. Känner mig som världens sämsta mamma just nu. Eller det gör jag jämt även fast jag ALLTID sätter henne i första rummet och gör det bästa för henne.
Skönt iaf att ljuset håller i sig längre om dagarna nu. Det gör såå ofantligt mycket på min ångest!
Ikväll ska vi äta middag med hjärtats kompisar, har träffat dem förut några ggr, men är som ändå nervös. Men det är jag alltid i såna här grejjer, speciellt när jag har en down-period. Känner mig på något sätt missanpassad i alla sammanhang.
nä, nu ska jag sluta gnälla. Bara fortsätta kolla runt efter lägenheter.
Är det någon som vet av någon ledig trea som inte kostar över sju tusen och inte ligger på något luffarkvarter här i luleå?
Ikväll ska vi äta middag med hjärtats kompisar, har träffat dem förut några ggr, men är som ändå nervös. Men det är jag alltid i såna här grejjer, speciellt när jag har en down-period. Känner mig på något sätt missanpassad i alla sammanhang.
nä, nu ska jag sluta gnälla. Bara fortsätta kolla runt efter lägenheter.
Är det någon som vet av någon ledig trea som inte kostar över sju tusen och inte ligger på något luffarkvarter här i luleå?
Jah blessings/ J
Medberoende
Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist eller narkoman. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. En del lär sig detta beteende redan som barn medan andra har lärt sig det senare i livet. Karaktäristiska drag hos medberoende är bland annat följande: De känner sig ansvariga för andra människors beteende, är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver, känner sig säkrats när de ger, attraheras ofta av människor med behov, attraherar ofta människor med behov, känner sig uttråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa, överengagerar sig, tror att deras beteende är andra människors fel.
Medberoende tenderar att komma från problemfyllda eller dåligt fungerande familjer. Detta förnekar de dock ofta. De avfärdar komplimanger och beröm. Ofta är de rädda för att bli avvisade och tror innerst inne inte att de duger. Det är vanligt att de känner sig som ett offer. Ofta försöker de bevisa att de duger och ett sätt att göra detta för sig själv och andra är att vara behövda.
Medberoende är ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa växer upp i en familj som ofta är rörig och osäker.
Om man växer upp i en dysfunktionell familj är tillvaron ofta rörig och osäker. Det behöver ej vara alkohol eller droger inblandat utan det kan även vara andra orsaker till detta beteende. Vi utvecklar överlevnadsstrategier för att klara av att hantera vardagen - ett så kallat medberoende:
När vi börjar arbeta med att läka oss själva, inser vi att vi duger precis som vi är och att det inte är fel på oss.
blicka framåt....
Året är 2012 och förändringen startar nu.
Jag letar febrilt efter ny bostad på ny ort. En ort jag velat flytta till i två års tid men inte flyttat till pga mitt dåliga samvete gentemot folk jag tyvärr haft oturen att kalla vänner, och diverse annan skit, som t.ex. min rädsla för förändringar. Ja, jag älskar piteå, piteå är min hemstad, men fan vad bra det gått för mig under åren som gått sedan jag flyttade tillbaka dit. not!
Jag vet inte vad jag vill utbilda mig till, så tills jag bestämt mig för det så ser planen ut följande: Skaffa ett jobb, jobba och betala på mitt gamla lån hos CSN och samtidigt läsa in det jag har kvar för att kunna ta mig in på de utbildningar jag har på min "vadjagvillblinärjagblirstor-lista". När lånet är betalt och jag läst färdigt så ska jag plugga. och bli nåt, nåt som jag trivs med och som gör H-T stolt över sin mamma. Nåt som jag kan se tillbaka på och tänka att jag valde precis rätt.
För att min plan ska fungera måste jag bort från Piteå, både fysiskt och mentalt. Punkt slut.
2011 har varit ett helvetes år. Men det blev ett bra slut på det för jag har träffat världens finaste. Han får mig att orka, och han ger mig energi. Det är han och H-T som betyder nåt. Resten är oväsentligt.
Hoppas alla hade ett toppen nyår.
Jah blessings!/