På begäran av min högra hjärnhalva Anna-Karin ska jag nu knåpa ihop något knepigt. Jag ids inte skriva " jag har varit dålig på att uppdatera" (sägs med töntig härmröst) För det vet ni redan. Jävla slarv alltså.
lång och konstig heter denna dikt, och den är till dig Ackanolken.
Skit i huvet
mycket blä
får inget gjort
men ändå lite, dä ä bra dä
Ångest hela tiden typ
och när tiden finns får jag mig ett litet nyp
av Johan, men inte på toan
Huvudvärk i min hjärnbark
om jag inte hade unge och man skulle jag skaffa lite fulknark
packa plugga plocka undan
diska och grejja och annat svammel
ja börj o känn me som ett gammel gammel
härk
hut hut skämmen
jag tränar inte mkt just nu
men är ändå lemmen
vet inte varför, tror jag ska dö
önskar att det fanns piller mot lathet
en gul en blå och en liten rö
fast piller är dålig skit
vi skulle aldrig mera resa dit
till det fina krispiga knaperlandet
jag hittade något bättre på ett annat ställe så
hejdå dåliga saker hejdå
nu börjar jag tappa bort mig totalt
bäcksvart mörker
kaffefläckar och hängande blommor
men inga mera piller
skulle vara roligt att ha en iller
det hade jag när jag var liten
innan jag hamnade i skiten
på fel sida om med lagen
och sen fick jag ett underbart barn i magen
nu vill hon ha en iller precis som jag
nu är det slut för idag
Nu ska jag och min fina fina man på bio, det blir mysigt. Hoppas alla som läser inte ger upp hoppet om mig, jag är snart tillbaka, är bara i en grop och funderar lite just nu.
ps Annakorken, jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är min korta kompis med en lång människas humör ds