MissInsanity

Jag håller på att flytta bloggen.

den nya adressen är http://bloopertrooper.wordpress.com/

denna kommer att försvinna inom kort.
/J

 

 

Hela mitt liv har jag dragits till "vänner" i dåliga kretsar för att försöka på något vridet sätt rädda det som togs ifrån mig som barn. Och även om jag inte tog drogen själv så var jag precis lika involverad som den som gjorde det. Det jag inte förstod var att jag bara upprepade den sorg jag kände som barn, och grävde i såren så dem blev djupare. Jag tillät mig själv att bli besviken och sårad gång på gång. Jag levde med en ständig oro för att någon av mina vänner skulle ha en notis i tidningen, en liten skit artikel om en överdos och om hur mycket det tunga missbruket svärtar ner samhället. Jag var rädd för att jag skulle bli indragen i någon skit som jag inte ville vara delaktig i.

Jag kände mig inte bekväm med "normala" människor, visste inte hur jag skulle bete mig, vet fortfarande inte. Så jag föll ner i dåliga sällskap, som jag trodde accepterade mig som MIG. Men jag försöker så gott jag kan och det verkar som om jag faktiskt är omtyckt för den jag är och inte för att jag lånar ut pengar, lagar mat och låter folk kvarta på soffan. Människor tycker att jag har något bra att säga, folk ser mina kunskaper och man är intresserad av vad jag gör och har att säga.
När jag fick min dotter började jag leva för henne, min vilja existerade inte längre och jag gav allt, t.o.m med mer än jag gav dem jag kallade vänner, och jag insåg att såna människor som fått mig att må som skräp hela mitt liv ska inte finnas i hennes liv. Jag blev räddad och fick ork att lämna allt bakom mig. Modet att stå på egna ben utanför det gamla, även om risken för utanförskap var större än någonsin.
Jag trodde att flytten hem till piteå skulle vara bra för mig, men det tog mig bara närmare problemen.
Jag lever ett nytt liv, har nya krafter och nya anledningar att kämpa. Min älskade J och min underbara dotter ger mig orken att sträva efter ett bättre mående.

Jag har knappt nämnt för någon här om mitt förflutna, och jag antar att sanningen kommer fram här. Men bloggen är mitt sätt att få ur mig det jag inte vill prata om.
Jag lovade mig själv att inte skriva mer om det här men, jag insåg inatt (pga en dröm om en av mina vänner) att jag inte kan hymla med min bakgrund överallt, någonstans måste den få finnas och drivas ur mig. 
Jag heter Jenny och jag är medberoende - MEN det definierar inte vem jag är för jag är mycket mer!

 

 

 

Jag har alltid ogillat påsken. Den har på något vis kännts mulen enligt mig. Men denna påsk blev fantastisk faktiskt, förra året jobbade Johan påsk, så det här blev som våran egna familjs första påsk ihop, vi åkte på skärtorsdagen, skulle till ett ställe utanför ersnäs och hämta ett litet bord som en bekant till mina föräldrar köpt på en antik handel, för det första blev det värsta omvägen för hon hade inte sagt exakt var det låg och vi skulle ju till Älvsbyn och hämta lilla H innan vi skulle vidare så det blev ju lite sura miner ifrån oss då vi blev tvungen att köra åt fel håll och skulle hämta henne och allt.
Inte nog med det, halvvägs till det stället bordet var på så fick vi punktering! Mitt på E4an i rusande trafik stod vi precis där tvåfiligt blir en fil och med halva bilen ute i vägbanan. Folk kör som förbannade idioter och höll ju knappast ner hastigheten eller höll ut från varningstriangeln så vi vågade inte sitta i bilen och vänta på hjälp utan fick stå i den iskalla blåsten i en plogkarm en bit bort för att inte bli påkörda. Ja, ni undrar säkert varför vi skulle vänta på hjälp, jag, allsmäktig och allkunnig som jag är borde väl kunna byta ett däck? Jodå det kan jag, men Johan skulle promt göra det och hade sönder den lilla ihopvikbara volvo domkraften som han hade i bilen, OCH sparkskyddet (plasten längst ner på dörren) slapp från dörren och sprack. Så vi fick vänta på Solle som tillslut kom med en domkraft och hjälpte oss.

Vi hann ju då inte hämta bordet så vi åkte direkt och hämtade H. Sen har vi varit hos mina svärföräldrar hela påsken, Fredag ute hela dagen, lördag fick lillfia prova rida själv på en ponny dom hade uppe på vittjokk och så åkte vi lite pulka, hon hade jätte roligt, och senare skjutsade vi henne till mina föräldrar för en natt så vi kunde gå ut med Jimmy och Vera på Laponia, vi hade jätte roligt men laponia sög, annars var det en bra kväll!
Söndag var det mys och Lillan kom tillbaka, och måndag var det också bara lugnt.
Sen på Tisdagen åkte vi med svärfar till Timfors, (deras stuga, utanför älvsbyn) Vi följde med han ut och utfodrade renarna och Helmi var helt i extas, för hon fick ju både åka skoter med Johan och sitta bak på kälken och hjälpa han att kasta av foder till de bedårande vackra djuren! Kanon mysig eftermiddag och ett perfekt avslut på en underbar påskvecka för både lilla damen och oss! Till middag fick vi dessutom blodpalt (min svärfar är helt otrolig i köket kan jag lova er)
Och igår så var jag och lillan ute och gick i Timfors, hälsade på Johans faster och hennes gubbe och sen skjutsade vi lillan till Älvsbyn på dagis och åkte hem.
Har hänt så mycket roligt denna vecka och jag är super nöjd! Det är nog Helmi med:) Plus att vädret varit klockrent!!

Jag och Johan var helt slutkörda då vi kom hem och det var sååå skönt att få duscha hemma och lägga sig i sin egen säng!
Så, nu gillar jag påsken lite mer faktiskt, det handlar väl lite om vad man gör den till, och såklart min fina egna lilla familj på tre<3
Och visst är det helt underbart skönt att det börjar ljusna ute nu, äntligen!

I helgen är det dag-jobb för Johan och tokplugg för mig, och så ska jag baka bullar i mängder! Jo just, jag gjorde ugnsbakad kyckling med nudelwook idag, bilder kommer imorgon!

Nu ska vi äta citronfromage tårta och se en film.

herå