På begäran av min högra hjärnhalva Anna-Karin ska jag nu knåpa ihop något knepigt. Jag ids inte skriva " jag har varit dålig på att uppdatera" (sägs med töntig härmröst) För det vet ni redan. Jävla slarv alltså.
lång och konstig heter denna dikt, och den är till dig Ackanolken.
Skit i huvet
mycket blä
får inget gjort
men ändå lite, dä ä bra dä
Ångest hela tiden typ
och när tiden finns får jag mig ett litet nyp
av Johan, men inte på toan
Huvudvärk i min hjärnbark
om jag inte hade unge och man skulle jag skaffa lite fulknark
packa plugga plocka undan
diska och grejja och annat svammel
ja börj o känn me som ett gammel gammel
härk
hut hut skämmen
jag tränar inte mkt just nu
men är ändå lemmen
vet inte varför, tror jag ska dö
önskar att det fanns piller mot lathet
en gul en blå och en liten rö
fast piller är dålig skit
vi skulle aldrig mera resa dit
till det fina krispiga knaperlandet
jag hittade något bättre på ett annat ställe så
hejdå dåliga saker hejdå
nu börjar jag tappa bort mig totalt
bäcksvart mörker
kaffefläckar och hängande blommor
men inga mera piller
skulle vara roligt att ha en iller
det hade jag när jag var liten
innan jag hamnade i skiten
på fel sida om med lagen
och sen fick jag ett underbart barn i magen
nu vill hon ha en iller precis som jag
nu är det slut för idag
Nu ska jag och min fina fina man på bio, det blir mysigt. Hoppas alla som läser inte ger upp hoppet om mig, jag är snart tillbaka, är bara i en grop och funderar lite just nu.
ps Annakorken, jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är min korta kompis med en lång människas humör ds
alter ego
Nu är du här igen min gamla vän
Som så många gånger förut
Du kommer med mörkret
När allt det varma börjar ta slut
Känns som att jag backar om igen
Samma tankar och känslor
Samma svårighet att ta mig ut
Väcker gamla mönster
Och tänder gamla sken
Ser världen genom fönstret
men står stilla som av sten
Hur jag än förändrar
och kämpar och står i
när du kommer känns allt förgäves
och jag verkar aldrig bli fri
du lurar och bedrar mig
vad än jag tar mig till
kan aldrig få dig ur mig
hur mycket jag än vill
kom igen din djävul
och fyll mig med din skit
glöm bara inte
Jag har vuxit mig starkare
sen senast du kom hit
Som så många gånger förut
Du kommer med mörkret
När allt det varma börjar ta slut
Känns som att jag backar om igen
Samma tankar och känslor
Samma svårighet att ta mig ut
Väcker gamla mönster
Och tänder gamla sken
Ser världen genom fönstret
men står stilla som av sten
Hur jag än förändrar
och kämpar och står i
när du kommer känns allt förgäves
och jag verkar aldrig bli fri
du lurar och bedrar mig
vad än jag tar mig till
kan aldrig få dig ur mig
hur mycket jag än vill
kom igen din djävul
och fyll mig med din skit
glöm bara inte
Jag har vuxit mig starkare
sen senast du kom hit
Du är den där stjärnan som lyser starkare än alla andra, den som bränner fast i synen en lång stund efter att man slutat titta.
Det ensamma gröna lövet som envist hänger kvar på grenen när alla andra vissnat och fallit till marken.
Den där elden som brinner efter en lång dag ute i kylan, som värmer som om man frusit hela livet.
Du är som ett efterlängtat glas vatten efter en promenad eller cykeltur.
en välförtjänt vila
en kram
eller ett vackert ord..
Du är allt det där man uppskattar så mycket
och allt det där man alltid minns.
du är värdefull.
J
någon
jag är en clown
en skojjare av egen sort
bakom min mask är jag trygg
när jag tvättat bort de glada färgerna från mitt yttre
och slutat skämta och förlöjliga
så är jag grå och osäker
stannar du ändå?
jag är en kreatör
jag gömmer mig bakom skapande
jag kladdar färg och skriver knasig lyrik och prosa
i mitt skapande finner jag trygghet
genom mitt skapande så kan jag visa mitt sanna jag
vem är jag?
är jag fel och annorlunda?
eller kanske alldeles för vanlig?
kanske är jag ingen alls
möjligtvis är jag någon
stannar du med mig, trots mitt ingenting?
du får mig att vilja vara någon
behöver inte vara någon speciell
bara jag får vara någon för dig
bara jag får vara någon med dig
J
en skojjare av egen sort
bakom min mask är jag trygg
när jag tvättat bort de glada färgerna från mitt yttre
och slutat skämta och förlöjliga
så är jag grå och osäker
stannar du ändå?
jag är en kreatör
jag gömmer mig bakom skapande
jag kladdar färg och skriver knasig lyrik och prosa
i mitt skapande finner jag trygghet
genom mitt skapande så kan jag visa mitt sanna jag
vem är jag?
är jag fel och annorlunda?
eller kanske alldeles för vanlig?
kanske är jag ingen alls
möjligtvis är jag någon
stannar du med mig, trots mitt ingenting?
du får mig att vilja vara någon
behöver inte vara någon speciell
bara jag får vara någon för dig
bara jag får vara någon med dig
J