Hela mitt liv har jag dragits till "vänner" i dåliga kretsar för att försöka på något vridet sätt rädda det som togs ifrån mig som barn. Och även om jag inte tog drogen själv så var jag precis lika involverad som den som gjorde det. Det jag inte förstod var att jag bara upprepade den sorg jag kände som barn, och grävde i såren så dem blev djupare. Jag tillät mig själv att bli besviken och sårad gång på gång. Jag levde med en ständig oro för att någon av mina vänner skulle ha en notis i tidningen, en liten skit artikel om en överdos och om hur mycket det tunga missbruket svärtar ner samhället. Jag var rädd för att jag skulle bli indragen i någon skit som jag inte ville vara delaktig i.
Jag kände mig inte bekväm med "normala" människor, visste inte hur jag skulle bete mig, vet fortfarande inte. Så jag föll ner i dåliga sällskap, som jag trodde accepterade mig som MIG. Men jag försöker så gott jag kan och det verkar som om jag faktiskt är omtyckt för den jag är och inte för att jag lånar ut pengar, lagar mat och låter folk kvarta på soffan. Människor tycker att jag har något bra att säga, folk ser mina kunskaper och man är intresserad av vad jag gör och har att säga.
När jag fick min dotter började jag leva för henne, min vilja existerade inte längre och jag gav allt, t.o.m med mer än jag gav dem jag kallade vänner, och jag insåg att såna människor som fått mig att må som skräp hela mitt liv ska inte finnas i hennes liv. Jag blev räddad och fick ork att lämna allt bakom mig. Modet att stå på egna ben utanför det gamla, även om risken för utanförskap var större än någonsin.
Jag trodde att flytten hem till piteå skulle vara bra för mig, men det tog mig bara närmare problemen.
Jag lever ett nytt liv, har nya krafter och nya anledningar att kämpa. Min älskade J och min underbara dotter ger mig orken att sträva efter ett bättre mående.
När jag fick min dotter började jag leva för henne, min vilja existerade inte längre och jag gav allt, t.o.m med mer än jag gav dem jag kallade vänner, och jag insåg att såna människor som fått mig att må som skräp hela mitt liv ska inte finnas i hennes liv. Jag blev räddad och fick ork att lämna allt bakom mig. Modet att stå på egna ben utanför det gamla, även om risken för utanförskap var större än någonsin.
Jag trodde att flytten hem till piteå skulle vara bra för mig, men det tog mig bara närmare problemen.
Jag lever ett nytt liv, har nya krafter och nya anledningar att kämpa. Min älskade J och min underbara dotter ger mig orken att sträva efter ett bättre mående.
Jag har knappt nämnt för någon här om mitt förflutna, och jag antar att sanningen kommer fram här. Men bloggen är mitt sätt att få ur mig det jag inte vill prata om.
Jag lovade mig själv att inte skriva mer om det här men, jag insåg inatt (pga en dröm om en av mina vänner) att jag inte kan hymla med min bakgrund överallt, någonstans måste den få finnas och drivas ur mig.
Jag heter Jenny och jag är medberoende - MEN det definierar inte vem jag är för jag är mycket mer!
Jag lovade mig själv att inte skriva mer om det här men, jag insåg inatt (pga en dröm om en av mina vänner) att jag inte kan hymla med min bakgrund överallt, någonstans måste den få finnas och drivas ur mig.
Jag heter Jenny och jag är medberoende - MEN det definierar inte vem jag är för jag är mycket mer!
"Jag erkände att jag var maktlös inför mitt medberoende, att jag hade förlorat kontrollen över mitt liv"
Dem valde att ta drogen, det gjorde inte jag, därför ska jag inte leva samma liv som dem. Med samma smutsiga misstag och samma vridna mentalitet.