Dålig dag.

Just nu har jag en jätte jobbig oro i min kropp. Jag misstänker att det är för att jag måste göra en del krafttag imorn, dels måste jag själv ta mig från min killes bostadsområde till stan och arbetsförmedlingen. Enkelt för en normal men en jätte grej för mig. tror det kommer att gå bra ändå, har utvecklats så pass mkt på den planen. Men åka en buss som jag tidigare inte åkt, med bakterier från en massa okända människor, och jag vet vad slags folk som åker just den här linjen.
Och sen försöka hitta, allt är så nytt. Är rädd att jag ska försova mig och missa min bokade tid. Är rädd att jag ska ta fel buss. Ja jag vet, missar man bussen tar man bara en annan osv, men för mig är förändringar en jätte grej, allt nytt tar jag med förskiktighet. Sen ska jag ta mig hem oxå, och se till att det är städat och rent då lillan kommer hem från sin pappa. Och jag mår alltid så himla dåligt då hon kommer hem, MISSTOLKA MIG INTE jag är superglad att få hem henne, men det känns alltid som att hon misstrivs med mig då hon varit där. Har alltid en slag ogrundad samvetskval, som om jag inte duger för henne. Speciellt nu när jag gått med på att prova varannan vecka fast jag vet att det kan påverka henne negativt. Och som grädde på moset har jag varken någon samtalskontakt eller medicin just nu så alla dessa krafttag och funderingar får jag bolla med mig själv. Måste ta mig i kragen och gå in på P-B på torsdag och göra klart allt med min uppsägningstid och om jag kan flytta ut ur lägenheten på en gång.

Vill så hemskt gärna bara vara färdig med flytten nu, känner mig typ hemlös, och det drabbar mina tankar gentemot H-T, känns som att hon bara besöker mig men bor hos sin pappa och hans flickvän. känner mig inte alls hemma i våran lägenhet, eller överhuvudtaget i Piteå. Vill flytta och landa, stanna till och börja stadga mig med henne på ett ställe som kan bli vårt eget. Känner mig som världens sämsta mamma just nu. Eller det gör jag jämt även fast jag ALLTID sätter henne i första rummet och gör det bästa för henne.

Skönt iaf att ljuset håller i sig längre om dagarna nu. Det gör såå ofantligt mycket på min ångest! 
Ikväll ska vi äta middag med hjärtats kompisar, har träffat dem förut några ggr, men är som ändå nervös. Men det är jag alltid i såna här grejjer, speciellt när jag har en down-period. Känner mig på något sätt missanpassad i alla sammanhang.

nä, nu ska jag sluta gnälla. Bara fortsätta kolla runt efter lägenheter.

Är det någon som vet av någon ledig trea som inte kostar över sju tusen och inte ligger på något luffarkvarter här i luleå?
Jah blessings/ J

Kommentera inlägget här :