Jag har inte tagit en drog eller ett enda piller på två och ett halvt år idag. Jag hittade detta armband, och så fort allt lugnat sig med flytten och alla räkningar är betalda så SKA jag belöna mig med det!
Min syn på 12stegs-metoden.
Nej, jag är inte kristen, jag tror inte på att en man kan dö och sedan återuppstå, och dessutom dela en fisk och en flaska vin på typ tio personer. Men jag tror på en högre makt än mig själv, och detta är väl det viktigaste i tillfrisknaden, eller hur?
Jag Läste sinnesro bönen tusen och åter tusen ggr innan jag förstod den. Inom AA och NA (och andra grupper som använder sig av de tolv stegen) så Menar dom inte GUD (killen med skägg uppe i himlen) och att du måste tro på honom, dom menar en högre makt, vilken som helst. Din pappa, ödet, en sten du hittat på marken, vad som helst bara du släpper taget och lägger ditt liv i händerna på den högre makten. Inser, att du inte är starkast ensam, du är inte odödlig liksom... Citerat ur min bok om tolv stegen, "varför inte tro på gud, som du själv ser honom?"
Så, när det gäller sinnesro bönen, bortse från gudandet hit och dit och läs den mellan raderna så kommer du att förstå. Personligen så har bönen (trots min okristenhet) hjälpt mig både i mitt mentala mående, mina tvång och rädslor. Mitt medberoende. Och mitt tillfrisknande från tablettknaprandet. Den fungerar på det mesta bara man tolkar den rätt.
Det handlar rätt och slätt om att man måste vara stark, och förstå att man inte kan ändra på allt man skulle vilja ändra på. Man måste liksom vara modig och stark för att ta vara på de små saker som man faktiskt kan fixa, som man kan ändra på, men inga av dessa två saker går att fullfölja om du inte har förståndet att inse skillnaden på vad du kan och inte kan ändra.
Jag säger inte att just tolv stegen är något för alla. Men för mig har det fungerat. Jag insåg helt enkelt, att livet som jag levde, isolerad ifrån människor, knaprande på fassens alla psykopharmaka och lugnanden, för att jag var rädd för att leva, inte fungerade mer. Jag erkände mig maktlös i mitt beroende. Samma sak i mitt medberoende, jag klarade inte av att hantera den jag blev av att ständigt och jämt ställa upp på missbrukande lögnare som jag dumt nog kallade vänner, och pojkvänner, jag klarade inte av den pressen och det ständiga samvetskval jag hade gentemot mina föräldrar (trots, för att poängtera, deras nykterhet som dom nu lever i). Jag blev svagare som individ för varje person jag försökte hjälpa att bli starkare. Jag var maktlös i mitt medberoende.
Jag erkände mig maktlös, och det mina vänner, är steg ett av de tolv.
Nej, jag klarar nog inte av en gudstjänst, det skulle göra mig snurrig eftersom jag inte tror på det dom säger.
Jag behöver inte heller göra det för att tillfriskna, jag behöver inte läsa bibeln, eller dyrka en gud. Jag behöver bara ha tro, tro på att allt kommer att bli bra, allt ordnar sig, men det behöver inte alltid vara jag som ska se till att det ordnar sig för alla.
Jag behöver inte sluta dricka en öl då och då, jag behöver inte sluta snusa och börja äta groddar och knäböja framför en avbild av jesus eller buddah eller what so ever, för att tillfriskna. Jag måste bara inse att jag inte styr, jag måste släppa kontrollen. För det största problemet är inte drogen, alkoholen, medberoendet. Det största problemet en missbrukare av något slag har enligt mig, är kontrollbehov. Titta på vad som tog dig ut till drogen, eller vad som satte dig i ett beroende från första början. Ofta är det kontrollbehov av någon form.
Min högre makt, det som får mig att kämpa, och det som får mig att vilja vara drogfri, och att inte vilja vara medberoende, är kärleken till min dotter, och nuförtiden även kärleken till min kille. Jag vågar tro på en bättre framtid, utan droger, utan samvetskval, utan kontrollbehov---> (som även är en av grundstenarna i min tvångsmässighet och min sjukdom). Det är min högre makt, och som ni ser, ingenting som har med gud att göra.
Vad är din högre makt?
Jag menar nu inte att det är något fel med att vara troende. Jag själv väljer bara att inte vara det.
Så, för att förstå AA/NA och de tolv stegen. Läs mellan raderna och ha lite öppna sinnen, försök att se det som egentligen står, förutom GUD-ALKOHOL-NARKOTIKA. Dessa tre ord kan för en annan person betyda något helt annat, som kanske ångest, spelberoende, sexmissbruk.etc
När jag släppte kontrollen, så började jag se hela mitt liv ur andra ögon.
Bara för att poängtera, Detta är min egna förklaring, mitt sätt att se på 12stegen och AA/NA, det är så som jag förstått och tolkat det.
Peace.
J
Jag Läste sinnesro bönen tusen och åter tusen ggr innan jag förstod den. Inom AA och NA (och andra grupper som använder sig av de tolv stegen) så Menar dom inte GUD (killen med skägg uppe i himlen) och att du måste tro på honom, dom menar en högre makt, vilken som helst. Din pappa, ödet, en sten du hittat på marken, vad som helst bara du släpper taget och lägger ditt liv i händerna på den högre makten. Inser, att du inte är starkast ensam, du är inte odödlig liksom... Citerat ur min bok om tolv stegen, "varför inte tro på gud, som du själv ser honom?"
Så, när det gäller sinnesro bönen, bortse från gudandet hit och dit och läs den mellan raderna så kommer du att förstå. Personligen så har bönen (trots min okristenhet) hjälpt mig både i mitt mentala mående, mina tvång och rädslor. Mitt medberoende. Och mitt tillfrisknande från tablettknaprandet. Den fungerar på det mesta bara man tolkar den rätt.
Det handlar rätt och slätt om att man måste vara stark, och förstå att man inte kan ändra på allt man skulle vilja ändra på. Man måste liksom vara modig och stark för att ta vara på de små saker som man faktiskt kan fixa, som man kan ändra på, men inga av dessa två saker går att fullfölja om du inte har förståndet att inse skillnaden på vad du kan och inte kan ändra.
Jag säger inte att just tolv stegen är något för alla. Men för mig har det fungerat. Jag insåg helt enkelt, att livet som jag levde, isolerad ifrån människor, knaprande på fassens alla psykopharmaka och lugnanden, för att jag var rädd för att leva, inte fungerade mer. Jag erkände mig maktlös i mitt beroende. Samma sak i mitt medberoende, jag klarade inte av att hantera den jag blev av att ständigt och jämt ställa upp på missbrukande lögnare som jag dumt nog kallade vänner, och pojkvänner, jag klarade inte av den pressen och det ständiga samvetskval jag hade gentemot mina föräldrar (trots, för att poängtera, deras nykterhet som dom nu lever i). Jag blev svagare som individ för varje person jag försökte hjälpa att bli starkare. Jag var maktlös i mitt medberoende.
Jag erkände mig maktlös, och det mina vänner, är steg ett av de tolv.
Nej, jag klarar nog inte av en gudstjänst, det skulle göra mig snurrig eftersom jag inte tror på det dom säger.
Jag behöver inte heller göra det för att tillfriskna, jag behöver inte läsa bibeln, eller dyrka en gud. Jag behöver bara ha tro, tro på att allt kommer att bli bra, allt ordnar sig, men det behöver inte alltid vara jag som ska se till att det ordnar sig för alla.
Jag behöver inte sluta dricka en öl då och då, jag behöver inte sluta snusa och börja äta groddar och knäböja framför en avbild av jesus eller buddah eller what so ever, för att tillfriskna. Jag måste bara inse att jag inte styr, jag måste släppa kontrollen. För det största problemet är inte drogen, alkoholen, medberoendet. Det största problemet en missbrukare av något slag har enligt mig, är kontrollbehov. Titta på vad som tog dig ut till drogen, eller vad som satte dig i ett beroende från första början. Ofta är det kontrollbehov av någon form.
Min högre makt, det som får mig att kämpa, och det som får mig att vilja vara drogfri, och att inte vilja vara medberoende, är kärleken till min dotter, och nuförtiden även kärleken till min kille. Jag vågar tro på en bättre framtid, utan droger, utan samvetskval, utan kontrollbehov---> (som även är en av grundstenarna i min tvångsmässighet och min sjukdom). Det är min högre makt, och som ni ser, ingenting som har med gud att göra.
Vad är din högre makt?
Jag menar nu inte att det är något fel med att vara troende. Jag själv väljer bara att inte vara det.
Så, för att förstå AA/NA och de tolv stegen. Läs mellan raderna och ha lite öppna sinnen, försök att se det som egentligen står, förutom GUD-ALKOHOL-NARKOTIKA. Dessa tre ord kan för en annan person betyda något helt annat, som kanske ångest, spelberoende, sexmissbruk.etc
När jag släppte kontrollen, så började jag se hela mitt liv ur andra ögon.
Bara för att poängtera, Detta är min egna förklaring, mitt sätt att se på 12stegen och AA/NA, det är så som jag förstått och tolkat det.
Peace.
J
God grant me SERENITY to accept the things I cannot change; COURAGE to change the things I can; and WISDOM to know the differens.